tisdag 25 december 2012

Grönstedts XO Noël 2012

Detta är den sjunde utgåvan i ordningen av den populära julcognacen. "Grönstedt" själv tycker att man ska avnjuta den efter julbordet men vi valde, aningen barockt kan tyckas, att avnjuta den före julbordet som en aperitif. Jag måste säga att den är delikat med sina inslag av knäck och mandel och man kan ana en välbalanserad sötma i den. Passar utmärkt till mörk choklad.
Karaktären är följande:
Komplex, druvig doft med fatkaraktär, inslag av aprikos, mandelmassa, örter, apelsin, torkad frukt och vanilj.

God Jul och Skål!






onsdag 19 december 2012

Dry Martini

Vodka Martini shaken, not stirred. Det är nog en fras som väldigt många har hört ända sedan börja av 1960-talet. Det är, så klart, James Bond som vill ha sin Dry Martini på detta detta vis. Enligt vissa ett ytterst brutalt sätt att bereda en Dry Martini. Om den skakas istället för att röras så kommer det att uppstå "blåmärken" i drinken, sägs det. Detta är något jag aldrig har upplevt, varken när jag själv eller en yrkesman har skakat fram en Dry Martini. Dry Martini serveras vanligtvis som aperitif eller välkomstdrink och är en klassiker, ibland sedd som drinkarnas drink. Den består av Gin och Vermouth och det ska, ursprungligen, vara Noilly Prat som blandas med Gin. Det finns olika teorier om drinkens uppkomst, där en teori är att den uppfanns av barchefen Martini di Arma diTaggia på Knickerbocker Hotel i New York runt 1910. Men detta vet man inte säkert. Dry Martini är nog en av de svårast drinkar man kan försöka sig på enligt min mening. Det finns säker lika många recept som personer som försöker sig på drinken. Det finns kurser att gå, för både privatpersoner och bar/krogfolk för att lära sig "den perfekta Dry Martinin". Nu tänker du säker att det kan väll inte vara så svårt att blanda i hop ett par sprit sorter. Desto fler gånger man blandar den desto svårare inser man att det är. Det finns även ett sällskap äldre herrar som gör på ett mycket speciellt vis när det gäller att blanda denna drink. De gör enligt följande: de beställer in ett lämpligt glas (cocktailglas) med gin och sedan tar de fram sin egna Vermouth i en liten sprayflaska och sprejar Vermouthen en bra bit över glasen för att den ska bli så "torr" som möjligt. Tro mig, det är ett skådespel som är väl värt att se. Det kanske är så de har gjort det till en "grej".

Ett ytterst vanligt recept ser ut på följande:

5 centiliter gin
1 centiliter torr vermouth
Citronzest eller Cocktailoliv

Skaka eller rör efter eget tycke. Häll upp i väl kylda glas!

Så, nu övergår vi till hur man gör en "riktig" Dry Martini (notera att detta är enligt min mening, ingen annans!). Du tar ett eller det antalet cocktailglas du vill bruka och fyller de med is och sedan fyller upp med vatten. Detta är för att glasen ska hålla en låg temperatur. Sedan tar du fram en shaker fyller halva med is och 2cl Vermouth. Skaka om ett par gånger och häll sedan ut Vermouthen men behåll isen. Isen får nu ett täcke av Vermouth runt sig. Nu kommer vi till huvudingrediensen: Gin. Efter tycke fyll upp med 4-6 cl Gin av det märke som passar dina smaker. Personligen föredrar jag Bombay alternativt Hendrick's för bästa smaken. Sedan är det bara att skaka tills isen börjar smälta. En Martini serveras alltid med antingen en oliv eller citronskalstwist, aldrig båda.
Vrid ett citronskal över så att en droppe olja från det gula skalet kommer i drinken.
Till sist: För Guds skull, tänk på att ALDRIG ha ett jämnt antal oliver. Att ha oliv i kommer från Italien därav vidskepelsen att man aldrig får ha ett jämnt antal oliver i då det betyder otur.

Skål!






lördag 15 december 2012

Bonterra

Fredag:
Efter en veckas jobb känns det ytterst behagligt att leta sig igenom sitt vin förråd och bestämma vad som man ska dricka till kvällens mat. Vad ska man då göra denna magiska kväll? Maten blir en variant av spenatrullar. Istället för rullar blir det gratäng med samma ingredienser. Mycket delikat och åt det italienska hållet. Resultatet blev utmärkt men nu till det primära. Vinet till maten.
Ett ekologiskt Amerikanskt vin som är tillverkat på Zinfandeldruvan (Zinfandel 90% och Petite sirha 10%). "Bonterra 2010". Producenten är Bonterra Vineyards och kommer ifrån Kalifornien, North Coast. Den har en fruktig smak med fatkaraktär. Inslag av björnbär, plommon, choklad och mynta. Det är stramt och välstrukturerad. Jag gjorde som jag (beroende på vin) nästan alltid gör, dekanterade vinet. Vinet var tyvärr lite kallt så jag passade på att dekantera vinet två gånger vilket gav ett utmärkt resultat. Det höjer inte temperaturen nämnvärt men det för in tillräckligt med luft för att frigöra de smakämnena som jag vill komma åt. Om man inte gör det kan vinet upplevas som tunt och aningen smaklöst, tycker jag personligen. Senast jag drack Bonterran var för flera år sedan och jag mindes den som mer smakfull då men 2010 är bra om man dekanterar. Serveras vid 18 grader och passar väll bäst till lamm eller nötkött men det fungerade utmärkt till pasta.
Skål ta mig fan!

tisdag 11 december 2012

Caffè Macchiato



Caffè macchiato (på svenska ibland espresso macchiato eller enbart macchiato) är en espresso med lite ångad mjölk på toppen.
Mycket bra gjort!
Macchiato betyder "fläckad" på italienska. Där har ni beskrivningen på en underbart god kaffe. Då kanske man kan tycka att det är väll lika bra utan den skummade mjölken men det är fel. En espresso är väldigt god men en Macchiato är så mycket mer rund och len. Den tar fram smakerna i kaffet på ett helt annat vis. Första gången jag drack en Macchiato var i Rom för många år sedan och blev mycket förälskad i denna form av kaffe. Det är lätt att, av misstag beställa en latte Macchiato, också mycket god men espresso är min favorit. 
På Frank's corner i Göteborg gör de en mycket god Macchiato men servicen är den utmärkande faktorn här. 




söndag 9 december 2012

Glögg


Det lackar mot jul och då är glögg något som man bör dricka. Min glögg har jag gjort själv och följt min gammelmormor Teklas recept. Denna glögg bör drickas i nära vänners lag under bekymmers fria förhållanden. Finns det några bekymmer som är svåra att få ut ur sitt sinne så hjälper glöggen till. Den är nämligen märkbart stark i sin alkoholhalt. Givetvis kan man själv välja hur stark man gör den men efter Teklas recept så ska den vara väldigt stark. Jag har valt att minska styrkan till hälften vilket gör att den är ca en bit över 20 %.  Teklas styrka kan ni som är duktiga på huvudräkning räkna ut själva. 
På följande vis gör man. Lycka till

 3 öl, 33cl
 4,5 dl socker
 3 kanelstång 
 6 dl russin 
 6 fikon
 3 tsk hel kardemumma
 3 pomeransskal

Blanda allt i en kastrull och koka i fem minuter. Låt svalna en stund.
Tillsätt en flaska ( 75 cl ) sprit (absolut vodka) och två liter rödvin.
Låt stå över natten och sila noggrant i saftsil. Sen är det bara att 
fylla några dekorativa flaskor och njuta.


God jul. 





Stone Ruination ipa!


I går var jag och några kollegor på Tre små rum i Göteborg och tog en AW. Tre små rum är en väldigt välsorterad ölpub. De har de mesta utom stor stark och dyligt. Det står en klart och tydlig skylt "don't ask for the blask" i baren och barägaren klär i en svart t-tröja med samma text prytt över bröstet. Ändå är det en del som envisas med att beställa tex en heineken av honom. Varpå han blir mycket irriterad och småskriker "VI SERVERAR BARA ÖL HÄR" Med svansen mellan benen så ändrar de sin beställning till en av de vanligaste iporna. Personligen så tror jag inte att ägaren blir arg på riktigt men det är ett roligt inslag när de som är vana vid stor stark får en annan smakupplevelse. Även att bevittna skådespelet är en fröjd. Lite som att vara i en annan värld, ölens värld. Gårdagen blev en upplevelse som var att minnas för smaklökarna. Ett amerikanskt öl från Stonebrew som jag å de varmaste kan rekommendera. Likt en explosion av smaker växer fram i munnen allt efter som nivån sjunker i glaset. Som de säger själva har den en "förödande" inverkan på din smak. Där av namnet antar jag. Den släpptes första gången i juni 2002. Om jag ska försöka att förklara denna ipa i ord skulle jag säga att den har en underbart läcker och intensivt bitter smak på en uppfriskande maltbas. Pröva om ni får tillfälle. Både ölen och Tre små rum.