Strålande sol och en dubbelprovning är i antågande. Ett par av dessa ale har jag redan skrivit om. Nu ska vi se hur de passar till cigarren! För att en cigarr ska passa bra ihop med en ale så ska alen inte vara för besk. Det måste finnas en liten sötma i den. Jag valde att pröva fyra ale med min gode vän. Han är mycket kunnig inom cigarrer och det är alltid lika roligt att lyssna på hans glädje och inlevelse när han ska beskriva en cigarr. Jag ska nog försöka få honom att skriva ett gästinlägg här så ni förstår vad jag menar och så att ni får ta del av hans kunskap! Att sitta på kajkanten och diskutera cigarrer och ale är en väldigt trevlig sysselsättning på en fredag kväll. När resten av staden går på summerburst och lyssnar på, hum, musik så är jag mycket hellre här och njuter av det fina vädret och det trevliga sällskapet.
Vi började, så klart, på Brobergs som vanligt och deras härliga humidor. Efter ett någorlunda långt övervägande så var det bestämt. Det blev tre cigarrer till mig och två till Dan. Vi har en evig diskussion om man ska borra eller klippa cigarren. Dan förespråkar att man ska klippa i så lång utsträckning som det går och jag vill borra alla cigarrer jag röker. Jag tycker att om man borrar en cigarr så får man en intensivare smak vilket jag föredrar. Tyvärr så kan det gå lite illa om man röker hårt packade cigarrer. Det är vanligt att det blir onödigt trögt och svårt att röka då och så ska det inte vara. Att det känns som en enda lång uppförsbacke tills man är klar är inte en rolig upplevelse. Jag är inte den som är de utan då kan jag gärna klippa om den och börja njuta av cigarren.
Första alen är en Poppels IPA, som kommer från Mölnlycke vilket gör det extra kul när man bor i Göteborg. Den har en tydlig beska men med friska toner av aprikos, apelsinskal och aningen kryddig. Det gör att blir aningen söt och därmed perfekt till en cigarr. Första alen blev succé!
Efter att vi hade sköljt ur våra glas med vatten så var det dags för nästa ale som är en av 10 trappistöler. Det som är så speciellt med denna alen är att det är munkar i Belgien som gör den. Det är endast 10 kloster som har tillstånd att få kalla sin ale för just trappist. Jag valde ut en som heter Orval och de har sålt sin ale sedan 1931. De har med största sannolikhet bryggt sedan urminnes tider. 1931 så skulle de renovera sitt kloster men hade inga pengar till detta och på den vägen är det. Idag har det ett magnifikt kloster. 2009 nådde de sin maximala kapacitet och de tänker inte utöka sin produktion mer. Ca 15% av sin tillverkning exporteras så man får vara glad när man får tag ett exemplar. Orval är andningen grumlig och väldigt komplex. Även denna har en viss sötma i sig och gick strålande bra ihop med en cigarr.
Nu kommer vi över till den tredje alen och den har jag gjort själv. Jag satt för åtta veckor sedan och konstruerade ett recept på en apa som bara skulle innehålla en sorts humle. När jag kom till affären så var den humlesorten slut och jag fick ta lite av vad jag hade kvar hemma och lite av en ny sort. Det gäller ju att vara flexibel. Mäska, koka, laka, osv så var min egna öl klar. Det var länge sedan jag hade så kul i köket för jag säga. Det tog nästan en hel dag att bli klar men det var det helt klart värt. Nu för tiden så jämför jag alla ölsorter med min egna och jag får nog säga att det är väldigt många som jag har slagit med hästlängder i både smak, lukt och färg. Jag ska skriva utförligt om denna dag här. Min ale kunde nog vara lite sötare för cigarrer men det var helt okej att röka till min APA.
Den fjärde och sista är en IPA från Brew dogs, deras hardcore IPA ÄR verkligen hardcore får jag säga. Det är som en explosion i munnen som landar fantastisk fint efter ett litet tag. Den har en påtaglig beska med inslag av grapefrukt, knäck, örter och aprikos. Inte den sötman som man vill ha till en cigarr kanske men fantastiskt gott ihop. Mycket bra och den kombinationen kan jag absolut rekommendera.Skål mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar