Smak?

Vad är smak?

Varför nöjer sig vissa personer med att drick vin och öl som faktiskt inte smakar vidare gott? De går till systembolaget och och kanske väljer en flaska vin efter etiketten om den kostar så där 60-70 kronor. De går aldrig eller mycket sällan till hyllan där det står "från 100 kronor" för en flaska vin ska kanske kosta 60-70 kronor. Det är trotts allt där de flesta vinerna ligger. Jag slår ett slag för god smak, idag och varje dag. Om du ska gå till systembolaget innan helgen så rekommenderar jag att antingen kollar du upp ett bra och prisvärt vin eller varför inte prata med systembolagets så ofta enormt kunniga och utbildade personal. Tro mig när jag säger att de är inte till för att ta betalt och packa upp varor enbart. Du säger bara om du vill ha ett rött vin eller ett vitt vin och i vilken prisklass. En fördel är att säga vad du ska, om du ska, äta något gott till så de kan matcha smakerna. Allt detta tar kanske tio minuter extra och om du kan ta dig tiden att gå och köpa vin så tycker jag att du kan ta dig tid till att få lite expertishjälp.

Det kanske är ett normalt beteende att vilja ha så mycket alkohol för pengarna som det går och det kanske är jag som är konstig som vill ha eller kräver en smakupplevelse när jag dricker vin, öl, sprit eller röker en cigarr? Det finns jätte fina och goda viner som kostar 75-99 kr som jag själv köper och dricker. Man måste inte köpa viner som kostar flera hundra kronor flaskan, även om det är en upplevelse att göra ibland. Okej, nu är jag kanske väl elitistisk men kan vi inte dricka ETT glas bättre vin istället för två billigare glas vin? Kvalité framför kvantitet är min ledstjärna i livet, låt de bli en inspiration för dig med. 

När jag ser stora banderoller uppspikade utanför krogar där det står "vin/öl 29kr glaset" eller "ugnsbakad lax med ett glas vin/öl 115kr" så blir jag uppriktigt lite ledsen.  Om vi ska bryta ner dessa reklamer: Vad är det för vin? Utan större funderingar så är det nog ett vin som ligger på tapp. 

Alltså, det kommer inte i kontakt med någon luft, vilket gör att det håller längre men smakar mindre. Det är en sådan där slang med ett munstycke som barpersonalen trycker på och vipps så kommer det det kallt odekanterat vin för 29 kr glaset som troligtvis är väldigt färgat av blåbär för att se ut som ett riktigt rödvin. Läsk behandlas finare på en del krogar. Det är ofta en regel istället för undantag att det är på tok för kallt när de serveras!? 

Ett rött vin ska serveras med en temperatur på 14-18 grader plus och med celsiusskalan. Bara för att förtydliga. Personligen skulle jag inte ens höja ett ögonbryn om bara ett glas vin skulle kosta 115kr när jag är på krogen och äter en väl tillagad anrättning. Ner med vintappar och börja servera vin på flaska alternativt karaff. Vad är det för öl?  Maltvatten med alkohol. Öl är minst lika kul och varierat som vin. Buu för stor stark och hurra för en välbalanserad IPA. 

Mer god smak åt folket.

Skål!! 

Brunello, Di Montalcino 2007

Brunello di Montalcino är ett rött Italienskt vin som produceras i de vingårdar som ligger runt staden Montalcino. Montalcino ligger ca 120 km söder om Florens i Toscana. Detta vin är framställt med 100% Sangiovese druvan och 1980 fick de sin först Denominazione di Orgine Controllata e Garantita som förkortas DOCG. I dag är de en av Italiens mest kända och dyraste viner.

En av de första uppgifterna om Brunello var att det tillverkades ett rött vin i Montalcino området i början av 1400-talet. Inget som är fastställt idag men det ger en viss kittlande känsla när man öppnar en flaska och låter detta anrika vin söka sig fram till ens smaklökar och vidare ner för strupen. Marchese Cosimo Ridolfi prisade, år 1831, de röda vinerna över alla andra viner i Toscana. Han blev senare utsedd till premiärminister av Toscana från storhertigen Leopold II.
Vidare genom historien så kommer vi fram till år 1865 där det finns en notis från en jordbruksmässa att ett prisvinnande rött vin vunnit, i notisen står det att vinet "heter" "välj rött vin". Det var även ett vin som var känt under namnet; Brunnelo. 

I mitten av 1800-talaet var det en bonde vid namnet Clemente Santi som hade för avsikt att isolera vissa av Sangioveses vinstockar för att det skulle bli renodlade. Mycket lyckat fick han fram ett vin som kunde lagras under en mycket längre tid. År 1888 släppte hans sonson Ferruccio Biondi-Santi den första "moderna versionen" av Brunnelo di Montalicino som då hade lagrats över ett decennium i stora trä fat. Vid slutet av andra världskriget, hade Brunnelo di Montalicino utvecklat ett rykte som en av Italiens mest sällsynta viner. Den kommersiella registreringen av deras årgångar var enbart fyra årgångar. 1888, 1891, 1925 och 1945. Det höga priset och dess prestige uppmuntrade snabbt andra producenter att efterlikna Biondi-Santis framgång. På 1960- talet fans det ca 11 Brunello producenter vilket eskalerade till 53 st på 1980-talet och nästan 200 på 2000-talet.

Traditionellt ska ett Brunello vin lagras på ekfat de första tre åren vilket förmedlar en eksmak. De flesta producenter skiljer på normal och riserva tappning. Den normala släpps på marknaden efter 50 månader och riservan ytterligare ett år efter det. Sedan 1998 uppkom vissa striktare regler för tillverkningen, "ett Brunnelo vin måste lagras minst 2 år på ekfat och minst 4 månader på flaska innan release". Om detta inte efterlevs så riskerar producenten ett fängelsestraff på upp till 6 år.

Detta vin är ett komplext vin med utvecklade toner av kakao, salvia, torkade körsbär och tobak. Ett väldigt gott vin som jag tycker att man bör avnjuta i sällskap, ensam eller bara för att man vill.
Det passar alltid med ett Brunello. Till och med till "På Spåret".

Skål!!

Italien

Italien

Det underbara landet med de förföriska vinerna som man så lätt kan förälska sig i. Mitt första riktiga möte med norra Italien var för många år sedan. Det var närmare bestämt för femton år sedan. Den slanka flaskan såg inte så märkvärdig ut. På etiketten stod det "Amarone Classico". Det kändes inte som att mina smaklökar skulle hoppa ur kroppen på mig vid första anblick. Vi korkade upp flaskan och lät bli att dekantera den. Hällde upp ett glas var i ytterst små glas och tog oss en klunk. Mycket riktigt så förstod jag inte vad det var som var så speciellt med detta vin, som många uttryckte sin kärlek till. Först något år senare köpte jag en "exakt" lika dan flaska Amarone och korkade upp senare en kväll. Jag låt vinet luftas en bra stund innan och hade nu två stora kupor att hälla upp vinet i. Jag skulle bjuda en inbiten vittvins drickare på rödvin och jag hade bestämt mig för att lyckas. Den upplevelsen glömmer jag nog inte på många år. Mitt sällskap blev knäsvag så att jag fick hålla i henne och hon tyckte att det var fantastiskt att ett rött vin kunde smaka så gott. Jag själv insåg att Verona är helt klart ett av de bättre vinområdena för mina smaklökar.

                     

                      

Amarone

Amarone 

Amarone (DOC, Denominazione di origine controllata) är ett av italiens bästa viner som ofta är ett mycket kraftigt och murrigt vin. Den påminner om källare på ett ytterst delikat vis. Nästan en ton av mögel/ädelröta i vissa viner. Vinet görs på torkade druvor och ibland tillåts det till och med att druvorna angrips av ädelröta. Det kommer från Veneto i distriktet Valpolicella, precis norr om staden Verona. Amarone har blivit känt först på senare år men det har tillverkats i många år. Namnet Amarone lär komma från italienskans Amaro (besk) och vinet har också en del beska som visserligen döljs av den karakteristiska sötman. Amarone får jäsa ut helt och blir därmed torrare än ett klassiska recioton. En Amarone får inte understiga 14% i alkoholhalt och måste lagras minst tre år innan den får säljas. Restsockerhalten får inte överstiga 15 gram/liter. Vinerna passar utmärkt att dricka som de är, men bör lagras i åtminstone tio år, och inte mer än femton år. De är populära tillsammans med olika sorters ostar och också i kombination med mörk choklad.

Grönstedts XO Noël 2012

Detta är den sjunde utgåvan i ordningen av den populära julcognacen. "Grönstedt" själv tycker att man ska avnjuta den efter julbordet men vi valde, aningen barockt kan tyckas, att avnjuta den före julbordet som en aperitif. Jag måste säga att den är delikat med sina inslag av knäck och mandel och man kan ana en välbalanserad sötma i den. Passar utmärkt till mörk choklad.
Karaktären är följande:
Komplex, druvig doft med fatkaraktär, inslag av aprikos, mandelmassa, örter, apelsin, torkad frukt och vanilj.

God Jul och Skål!

Dry Martini

Vodka Martini shaken, not stirred. Det är nog en fras som väldigt många har hört ända sedan börja av 1960-talet. Det är, så klart, James Bond som vill ha sin Dry Martini på detta detta vis. Enligt vissa ett ytterst brutalt sätt att bereda en Dry Martini. Om den skakas istället för att röras så kommer det att uppstå "blåmärken" i drinken, sägs det. Detta är något jag aldrig har upplevt, varken när jag själv eller en yrkesman har skakat fram en Dry Martini. Dry Martini serveras vanligtvis som aperitif eller välkomstdrink och är en klassiker, ibland sedd som drinkarnas drink. Den består av Gin och Vermouth och det ska, ursprungligen, vara Noilly Prat som blandas med Gin. Det finns olika teorier om drinkens uppkomst, där en teori är att den uppfanns av barchefen Martini di Arma diTaggia på Knickerbocker Hotel i New York runt 1910. Men detta vet man inte säkert. Dry Martini är nog en av de svårast drinkar man kan försöka sig på enligt min mening. Det finns säker lika många recept som personer som försöker sig på drinken. Det finns kurser att gå, för både privatpersoner och bar/krogfolk för att lära sig "den perfekta Dry Martinin". Nu tänker du säker att det kan väll inte vara så svårt att blanda i hop ett par sprit sorter. Desto fler gånger man blandar den desto svårare inser man att det är. Det finns även ett sällskap äldre herrar som gör på ett mycket speciellt vis när det gäller att blanda denna drink. De gör enligt följande: de beställer in ett lämpligt glas (cocktailglas) med gin och sedan tar de fram sin egna Vermouth i en liten sprayflaska och sprejar Vermouthen en bra bit över glasen för att den ska bli så "torr" som möjligt. Tro mig, det är ett skådespel som är väl värt att se. Det kanske är så de har gjort det till en "grej".

Ett ytterst vanligt recept ser ut på följande:

5 centiliter gin
1 centiliter torr vermouth
Citronzest eller Cocktailoliv

Skaka eller rör efter eget tycke. Häll upp i väl kylda glas!

Så, nu övergår vi till hur man gör en "riktig" Dry Martini (notera att detta är enligt min mening, ingen annans!). Du tar ett eller det antalet cocktailglas du vill bruka och fyller de med is och sedan fyller upp med vatten. Detta är för att glasen ska hålla en låg temperatur. Sedan tar du fram en shaker fyller halva med is och 2cl Vermouth. Skaka om ett par gånger och häll sedan ut Vermouthen men behåll isen. Isen får nu ett täcke av Vermouth runt sig. Nu kommer vi till huvudingrediensen: Gin. Efter tycke fyll upp med 4-6 cl Gin av det märke som passar dina smaker. Personligen föredrar jag Bombay alternativt Hendrick's för bästa smaken. Sedan är det bara att skaka tills isen börjar smälta. En Martini serveras alltid med antingen en oliv eller citronskalstwist, aldrig båda.
Vrid ett citronskal över så att en droppe olja från det gula skalet kommer i drinken.
Till sist: För Guds skull, tänk på att ALDRIG ha ett jämnt antal oliver. Att ha oliv i kommer från Italien därav vidskepelsen att man aldrig får ha ett jämnt antal oliver i då det betyder otur.

Skål!

Bonterra

Fredag:
Efter en veckas jobb känns det ytterst behagligt att leta sig igenom sitt vin förråd och bestämma vad som man ska dricka till kvällens mat. Vad ska man då göra denna magiska kväll? Maten blir en variant av spenatrullar. Istället för rullar blir det gratäng med samma ingredienser. Mycket delikat och åt det italienska hållet. Resultatet blev utmärkt men nu till det primära. Vinet till maten.
Ett ekologiskt Amerikanskt vin som är tillverkat på Zinfandeldruvan (Zinfandel 90% och Petite sirha 10%). "Bonterra 2010". Producenten är Bonterra Vineyards och kommer ifrån Kalifornien, North Coast. Den har en fruktig smak med fatkaraktär. Inslag av björnbär, plommon, choklad och mynta. Det är stramt och välstrukturerad. Jag gjorde som jag (beroende på vin) nästan alltid gör, dekanterade vinet. Vinet var tyvärr lite kallt så jag passade på att dekantera vinet två gånger vilket gav ett utmärkt resultat. Det höjer inte temperaturen nämnvärt men det för in tillräckligt med luft för att frigöra de smakämnena som jag vill komma åt. Om man inte gör det kan vinet upplevas som tunt och aningen smaklöst, tycker jag personligen. Senast jag drack Bonterran var för flera år sedan och jag mindes den som mer smakfull då men 2010 är bra om man dekanterar. Serveras vid 18 grader och passar väll bäst till lamm eller nötkött men det fungerade utmärkt till pasta.
Skål ta mig fan!